Jag, Tuppen, Mormor & Käppen

Jag var kanske tre år drygt när vi skulle till kyrkan, måste vart helg eftersom det var angeläget att komma dit i tid. Troligt vis var det dop eller bröllop för vi skulle klä oss i finkläder. Jag satt mig på tvären, streta emot av tjurighet och ville ju klä mig själv. Jag mins det som idag när dessa rader blir skrivna. Min mormor hjälpte mig med kläderna medans jag grät. Mamma gick med mina syskon, var det bara dom två äldre? Eftersom detta kunde 1948, och min yngre syster är född hösten 1947, hon kanske blev kvar med mormor.

Sedan mormor hjälpt mig med beklädningen som fanns till mitt befogade för detta tillfälle. Det måste ha gått fort, när jag sprang ut bakom knuten var dom vid kyrkogrinden. Jag sprang och ropade efter mamma, hon hörde mig inte

Strakts före kyrkogrinden svänger vägen 90 grader till höger mot själva byn och där bor Sillanpää. Dom har några djur, hönor och en tupp.

När jag springer och ropar hoppar tuppen upp på min axel och börjar ”hakka” på mig, samtidigt när jag skriker och ser dom gå uppför kullen till kyrkan. Mormor min kommer som en räddande ängel med en käpp, som jag tyckte var flera meter lång. Sillanpää kom också, svits så var tuppen borta likväl mamma också för tillfället när jag grät och titt upp mot kyrkan. Tur var att mormor fanns just där och nu.

Jag oh din mormor finns alltid här för dig.
Morfar

 



1935 Min mormor Severiina & morfar Frans Valkama sitter.
Stående, Aarne,min mor Fanny,Lauri Malanti (Almas fru) Alma,Onni och Tauno.
 

 

Kyrkan i Lappfjärd

Hemma i Lappfjärd var det ca; 200 meter till kyrkan. Ca;2 meter bakom min mormors hus gick vägen, titta man åt vänster 150m sågs kyrkgrinden, lite längre bort på en kulle låg kyrkan. Till höger var det 100m till skolan. En bit längre bort kom stora vägen och lite längre bort till höger låg ett mejeri, det fanns väl någon affär där också. Fortsatte ännu längre bort, vet inte hur lång, (det kändes långt med mina korta ben) gick en liten väg upp för en åker, där bodde min morbror Onni och hans familj.

När vi flyttade till Sverige, flyttade Onni med sin familj till min mormors hus. Min morfar fanns inte mer och mormor skulle inte klarat sig ensam kvar i huset

Morfar

 

Det Stora Äventyret 1950

Om det var på sommaren eller hösten 1950 eller kanske rentav-49 när mamma Fanny tog med mig och mina syskon på tågfärd.

Hur färden började har jag inget minne av. Hemifrån Lappfjärd (Lapväärtti) till Kristinestad (Kristiinankaupunki) är det ca; 7 km. Färden gick troligtvis med någon form av den tidens automobil, eller rent av med ”hästdroska”.
Vad som etsats fast i minnet är tågresa från Kristinestad, hur stort det var, att vara på tåget, titta ut och se naturen susa förbi. Det är inte mer än 12 mil idag mellan platserna. Väl framme hos min moster Alma i Seinäjoki minns jag det stora huset, den var vitmålad och två våningar (det var ovanligt med målade hus). Huset stod högt uppe på en kulle. Kusinerna var till antalet fyra flickor, det blev lekar, sådana som, Ryska posten, kurragömma. Plankleken, Vi gick på stenar och annat, fick inte sätta fötterna i backen, den som kom längst vann. Flickorna hoppa mest hage och rep.

Efter det har jag inte träffat någon av dom, men min kusin Pirkko har jag talats vid på telefon då släktboken gjordes 2004. Och ett par ggr senare. Hon flyttade från Rovanemi och skrev ingen nu adress på julkortet
Nu känner jag verkligen för att ringa runt och få träffa henne innan det blir försent

Liten grabb i femårsåldern kan inte komma i håg allt, men just det stora att sitta på tåget, titta ut, höra tågvisslan, (jag kan se mig själv) känna när tåget tuffar i väg och dess hjul donka donka i rälsskavarna.                                                                                                                                           Vi hade väl någon sort av matsäck med oss. Vi blev väl hungrig av att åka tåg eller glömde vi bort allt annat? Vi fick nog något i oss när vi kom fram.

Hur länge vi stanna vet jag inte, men säkert över nattaen.

Det snöade i natt som var när jag skrev detta. Det är gråmulet +3.5gr.

Tåff,tåff,donk.

Morfar

 

Morfars minnen: Tillägnat Morfars barnbarn

Morfars minnen: Tillägnat Morfars barnbarn: Tillägnat Nellie Sophia Viktoria född den 18 oktober 2013.   Dina föräldrar kom hem till oss sista mars och berättade att vi ska bli mor...