63 år sedan flytten

69:de Födelsedagen.

I går var det 63 år sedan flytten från Lappfjärd till Sverige och idag har jag min 69.de födelsedag. må han leva sjungs det, Ja ag hoppas att få vara med många år ännu, gärna uti hundrade år om jag själv kan ta mig fram, utan att dras på skottkärra.

Födelsedagen firar jag med att se tillbaka på den tid som varit och framemot min dotterdotters uppväxt som i dag är 8 månader 11 dagar, nu är det fart då hon kryper och allt ska undersökas.

Nu har jag arbetsrummet i Liselott`s rum, jag tittar ut, det är regn bara 13 gr, ser hela vägen till skolan, drygt 100 meter, minns när hon började i första klass här i Bredsand där Nellie också kommer att börja. Vi flyttade hit till Strandparken augusti 1988 och undrade ifall det fanns några jämnåriga kamrater till, efter någon dag såg Liselott att det satt en flicka på en sten, jag fråga om vi skulle göra sällskap ut, nej jag går själv sa hon och gick, det var så hon blev vän med Veronica.

 Det har varit en underbar födelsedag med dig Nellie,du har varit både glad busig,vi pratade mycket med varandra på vårt eget språk. Mormor Liisa gjorde det till en minnesvärd dag med god mat och övrig familj som var här.

Morfar

Skolan 50-talet

50-talet Sverige

    Första året i Myssjön lärde jag mig lite av det nya språket, mest att hos närmaste grannen, ”Lundström´s” som torpstället kallades fanns en ett år äldre kille som hette Lennart och bodde hos sin mormor. För att komma dit fick vi gå över berget ca<, 2 till 3 km. Nästa granne 3 km bort i Grässjön var Svanberg´s där fanns det 5 barn varav 4 pojkar, Tore var jämngammal med mig, vi blev bästisar under skolgången. Vigge skola låg milen bort bestod av två klassrum, klass 1 och 2, högstadiet 3 till 6. På den tiden fanns det matbespisningar där maten lagades i skolans matsal som bestod av husmanskost. Vi hade en husmor som stod för hela serveringen, kommer inte ihåg att hon hade något biträde till hjälp. 

   Vi utövade mycket idrott under skoltiden, 60 meter till ex. som avgjordes på landsvägen. Fotboll mest på raster, brännboll hörde till skolidrotten, den var roligast när bollen träffades och flög lång. Vintertid fanns det skidor att låna på skolan, sen fanns gympasalen att tillgå. Det hände att vi spela bordtennis på kvällstid, då skjutsa läraren hem oss i sin PV 444.


                                                                      Bild hämtat från Viggesidan
                                        
   På fotot själva skolan med 2 lärarbostäder, den röda byggnaden ner till höger bestod av gymnastiksal och  suterrängvåningen var matbespisning. Den övre byggnaden fungerade både som förråd, vedbod och dass med 8 – 10 sittplatser, där kunde vi sitta i rad och ”bajsa”. På ”grabbsidan”fanns även en ”pissränna”.

Morfar

Fira mor på .Suomi Seura,

I dag är det morsdag i Finland, det är altid andra söndagen i maj, vi börjar firandet i Skönsmons kyrka kl 14 med gudstjänst på Finska och kören Kerttuset sjunger.                                                                                                                                                                   Kl 15 fortsätter det på Suomi Seura med kör, allsång, tal och dikter, därefter kaffe och tårta.

 

 

Morfar

Fantastisk kväll.

Nellie´s mormor Liisa sjunger i kören Sam Klang, och dom gav en fantastisk kväll den 4 maj i Ga- kyrkan med Svensk och latinamerikansk körsång där 150 sångare sjöng för fyllsatt kyrka, sånger från verk, Dansa min älskling, skriven av Yamandu Pontvik dir. i kören Sam Klang, övriga medverkande var Torpskören,  Cantino kören och dansare samt instrumentalister.  Kulturharmoni skapades tillsammans med svensk traditionsånger.                                                                                                Svensk latinamerikansk dans gav färg åt föreställningen. Musiken som korsades från två länder skapar ny stil.

Sam Klang åker till Wien  16 maj.

Jag, Tuppen, Mormor & Käppen

Jag var kanske tre år drygt när vi skulle till kyrkan, måste vart helg eftersom det var angeläget att komma dit i tid. Troligt vis var det dop eller bröllop för vi skulle klä oss i finkläder. Jag satt mig på tvären, streta emot av tjurighet och ville ju klä mig själv. Jag mins det som idag när dessa rader blir skrivna. Min mormor hjälpte mig med kläderna medans jag grät. Mamma gick med mina syskon, var det bara dom två äldre? Eftersom detta kunde 1948, och min yngre syster är född hösten 1947, hon kanske blev kvar med mormor.

Sedan mormor hjälpt mig med beklädningen som fanns till mitt befogade för detta tillfälle. Det måste ha gått fort, när jag sprang ut bakom knuten var dom vid kyrkogrinden. Jag sprang och ropade efter mamma, hon hörde mig inte

Strakts före kyrkogrinden svänger vägen 90 grader till höger mot själva byn och där bor Sillanpää. Dom har några djur, hönor och en tupp.

När jag springer och ropar hoppar tuppen upp på min axel och börjar ”hakka” på mig, samtidigt när jag skriker och ser dom gå uppför kullen till kyrkan. Mormor min kommer som en räddande ängel med en käpp, som jag tyckte var flera meter lång. Sillanpää kom också, svits så var tuppen borta likväl mamma också för tillfället när jag grät och titt upp mot kyrkan. Tur var att mormor fanns just där och nu.

Jag oh din mormor finns alltid här för dig.
Morfar

 



1935 Min mormor Severiina & morfar Frans Valkama sitter.
Stående, Aarne,min mor Fanny,Lauri Malanti (Almas fru) Alma,Onni och Tauno.
 

 

Kyrkan i Lappfjärd

Hemma i Lappfjärd var det ca; 200 meter till kyrkan. Ca;2 meter bakom min mormors hus gick vägen, titta man åt vänster 150m sågs kyrkgrinden, lite längre bort på en kulle låg kyrkan. Till höger var det 100m till skolan. En bit längre bort kom stora vägen och lite längre bort till höger låg ett mejeri, det fanns väl någon affär där också. Fortsatte ännu längre bort, vet inte hur lång, (det kändes långt med mina korta ben) gick en liten väg upp för en åker, där bodde min morbror Onni och hans familj.

När vi flyttade till Sverige, flyttade Onni med sin familj till min mormors hus. Min morfar fanns inte mer och mormor skulle inte klarat sig ensam kvar i huset

Morfar

 

Det Stora Äventyret 1950

Om det var på sommaren eller hösten 1950 eller kanske rentav-49 när mamma Fanny tog med mig och mina syskon på tågfärd.

Hur färden började har jag inget minne av. Hemifrån Lappfjärd (Lapväärtti) till Kristinestad (Kristiinankaupunki) är det ca; 7 km. Färden gick troligtvis med någon form av den tidens automobil, eller rent av med ”hästdroska”.
Vad som etsats fast i minnet är tågresa från Kristinestad, hur stort det var, att vara på tåget, titta ut och se naturen susa förbi. Det är inte mer än 12 mil idag mellan platserna. Väl framme hos min moster Alma i Seinäjoki minns jag det stora huset, den var vitmålad och två våningar (det var ovanligt med målade hus). Huset stod högt uppe på en kulle. Kusinerna var till antalet fyra flickor, det blev lekar, sådana som, Ryska posten, kurragömma. Plankleken, Vi gick på stenar och annat, fick inte sätta fötterna i backen, den som kom längst vann. Flickorna hoppa mest hage och rep.

Efter det har jag inte träffat någon av dom, men min kusin Pirkko har jag talats vid på telefon då släktboken gjordes 2004. Och ett par ggr senare. Hon flyttade från Rovanemi och skrev ingen nu adress på julkortet
Nu känner jag verkligen för att ringa runt och få träffa henne innan det blir försent

Liten grabb i femårsåldern kan inte komma i håg allt, men just det stora att sitta på tåget, titta ut, höra tågvisslan, (jag kan se mig själv) känna när tåget tuffar i väg och dess hjul donka donka i rälsskavarna.                                                                                                                                           Vi hade väl någon sort av matsäck med oss. Vi blev väl hungrig av att åka tåg eller glömde vi bort allt annat? Vi fick nog något i oss när vi kom fram.

Hur länge vi stanna vet jag inte, men säkert över nattaen.

Det snöade i natt som var när jag skrev detta. Det är gråmulet +3.5gr.

Tåff,tåff,donk.

Morfar

 

Morfars minnen: Tillägnat Morfars barnbarn

Morfars minnen: Tillägnat Morfars barnbarn: Tillägnat Nellie Sophia Viktoria född den 18 oktober 2013.   Dina föräldrar kom hem till oss sista mars och berättade att vi ska bli mor...

Till Sverige

Jag kom till Sverige den 28 juni 1951 med min mor och syskon. Det jag kommer ihåg av resan är inte mycket. Vi åkte från Lappfjärd till Kristinestad med bil och sedan buss till Wasa (säger min stora syster som är sex år äldre). Mina egna minnen är att vi åkte bil till Kristinestad och därifrån tåg till Wasa. När vi kom till Wasa finns bilden etsad i mig att jag sprang efter bilar och skrek (Isän auto) pappas bil, det var ju stort att se dessa bilar som fanns i Wasa och som nästan sexåring tro att det är sin pappas. Det beror säkert att min far hade bil (bilar) efter kriget där han arbetade vid fronten och röjde skog. Jag kan även erinra om att far hade någon form av bil innan vi flyttade till Sverige.(Speciellt finns minnet kvar av en lastbil som likna Mormor Anka modell.)

Båten över till Sverige kommer jag ihåg att några av oss inte kunde finna ro, speciellt inte jag när Mamma Fanny bädda åt oss någonstans på mellandäck, eller? Det var nog inte helt lätt att resa med fem barn, speciellt den tiden.

Väl framme i västerlandet Sverige mötte pappa Viktor upp oss i Sundsvall, och färden fortsatte till Myssjön. . Nu när vi med våra föräldrar emigrerat till ett nytt land och liv i Sverige,förstod inte vi vad framtiden har att säga

Morfar

Nellie, vart tog våren vägen?

 

Det kan man verkligen fråga sig. Bakslag som vanligt, minus tre i dag och det är vitt snötäcke ute nu. I veckan var det plusgrader och bart. Härligt vårväder.

Under den dystra vintern har jag umgåtts med solstrålen Nellie, hon har gett mig så mycket av värme under dessa fem månader. Vi har gått runt och gjort husesyn, du registrerar allt i din omgivning, jag ser hur dina klara vackra ögon vandrar runt och registrerar allt. När du är hos morfar och mormor, åter om några dagar märks det i ditt sökande med blicken, nämen här känner jag mig hemma och ler stort.

Nellie idag har du blivit fem månader, det märks på alla sätt. Du hade fått två sprutor i dag på vårdcentralen, din mor sa att det var obehagligt att se det. Jag vet att det gör ont i en förälders hjärta att se, att det gör ont sitt barn, men det är jätteviktigt för dig Nellie.

Vi möttes under promenadstråket i dag, jag rattade ”kärran” hem till er, det gick jättelätt idag eftersom vi ”tankade lyft” i förrgår (i hjulen alltså).

Jag var på väg att vända hemåt, din mor sa att nu vaknade hon, jag kunde inte motstå att stanna kvar och umgås en liten stund, stunden växte till en timme, mormor blev orolig eftersom promenaden blev två timmar, men vad gör jag inte för solstrålen min.

Morfar

Vårvädret stanna av.

Vart tog våren vägen? Det kan man verkligen fråga sig. Bakslag som vanligt, minus tre i dag och det är vitt snötäcke ute nu. I veckan var det plusgrader och bart och härligt vårväder.

Morfar

Våren på väg?

 

Vi går en underbar tid till mötes, sol och värme hoppas jag mer av efter vintermörkret, det känns att våren verkligen är på väg.

För några dagar sen tapetserade vi köket tillsammans, du som”chif åskådare” morfar som ”assistens” och din mor gjorde jobbet, ”shit, vad bra det blev fast du inte fick vara med under den dammiga delen. Inte undra på att du blev jätte hungrig efter allt "inregistrerande", men det gick jättebra att sitta i morfars famn och ”nappa” i dig från flaskan samt kolla in vad din mor gjorde.

Nellie, visst blev det fint med nya tapeter i köket.

Morfar

Firade Nellie´s mor.

Mormor och jag var hos dig Nellie, vi firade din mor och kusin Maria som har födelsedag 31 januari samt din far som fyllde år några dagar före. Det var ett fint kalas, födelsedagskaka, saft, kaffe och lite annat gott.

Gissa vem som fick uppmärksamheten?

Morfar

Morfar föddes 29 juni.

Morfar skulle börjat långt tidigare med minnen, om när jag föddes, tyvärr sviker minnet för jag har inget minne av min födelse, men det måste ha varit en fantastisk upplevelse att uppleva ljuset. Jag måste ha känt kylan, och frusit, fast det säker känslomässigt var den varmaste dagen i mitt liv. 

Det har berättats för mig att jag är tvilling, inte föds i stjärntecknet, utan äkta men vet inte om det var en bror eller syster som inte fick leva vid min sida. Tänka sig en tvillingbror lika som bär, en  kopia, nu räcker det faktiskt med att titta i spegeln och undra om det är brodern som rakar mig.  Om det vore en syster, skyllde spegelbilden vara ett vackert leendet bredvid min bild i spegeln.                 

”Återkommer till dom första åren i livet”.

Morfar