Till Sverige

Jag kom till Sverige den 28 juni 1951 med min mor och syskon. Det jag kommer ihåg av resan är inte mycket. Vi åkte från Lappfjärd till Kristinestad med bil och sedan buss till Wasa (säger min stora syster som är sex år äldre). Mina egna minnen är att vi åkte bil till Kristinestad och därifrån tåg till Wasa. När vi kom till Wasa finns bilden etsad i mig att jag sprang efter bilar och skrek (Isän auto) pappas bil, det var ju stort att se dessa bilar som fanns i Wasa och som nästan sexåring tro att det är sin pappas. Det beror säkert att min far hade bil (bilar) efter kriget där han arbetade vid fronten och röjde skog. Jag kan även erinra om att far hade någon form av bil innan vi flyttade till Sverige.(Speciellt finns minnet kvar av en lastbil som likna Mormor Anka modell.)

Båten över till Sverige kommer jag ihåg att några av oss inte kunde finna ro, speciellt inte jag när Mamma Fanny bädda åt oss någonstans på mellandäck, eller? Det var nog inte helt lätt att resa med fem barn, speciellt den tiden.

Väl framme i västerlandet Sverige mötte pappa Viktor upp oss i Sundsvall, och färden fortsatte till Myssjön. . Nu när vi med våra föräldrar emigrerat till ett nytt land och liv i Sverige,förstod inte vi vad framtiden har att säga

Morfar

Nellie, vart tog våren vägen?

 

Det kan man verkligen fråga sig. Bakslag som vanligt, minus tre i dag och det är vitt snötäcke ute nu. I veckan var det plusgrader och bart. Härligt vårväder.

Under den dystra vintern har jag umgåtts med solstrålen Nellie, hon har gett mig så mycket av värme under dessa fem månader. Vi har gått runt och gjort husesyn, du registrerar allt i din omgivning, jag ser hur dina klara vackra ögon vandrar runt och registrerar allt. När du är hos morfar och mormor, åter om några dagar märks det i ditt sökande med blicken, nämen här känner jag mig hemma och ler stort.

Nellie idag har du blivit fem månader, det märks på alla sätt. Du hade fått två sprutor i dag på vårdcentralen, din mor sa att det var obehagligt att se det. Jag vet att det gör ont i en förälders hjärta att se, att det gör ont sitt barn, men det är jätteviktigt för dig Nellie.

Vi möttes under promenadstråket i dag, jag rattade ”kärran” hem till er, det gick jättelätt idag eftersom vi ”tankade lyft” i förrgår (i hjulen alltså).

Jag var på väg att vända hemåt, din mor sa att nu vaknade hon, jag kunde inte motstå att stanna kvar och umgås en liten stund, stunden växte till en timme, mormor blev orolig eftersom promenaden blev två timmar, men vad gör jag inte för solstrålen min.

Morfar

Vårvädret stanna av.

Vart tog våren vägen? Det kan man verkligen fråga sig. Bakslag som vanligt, minus tre i dag och det är vitt snötäcke ute nu. I veckan var det plusgrader och bart och härligt vårväder.

Morfar